MEN, när jag dyker upp på frukostmötet på Hotell Post tidigare i dag så ser jag en kvinna bakom receptionsdisken som känns duktigt bekant! (tänker så det knakar på var och när jag har träffat henne) just det! Strand i Borgholm, en partykväll för några år sedan. Då jobbade hon där på hotellet - Liza är dessutom släkt med goda Växjökänningar! Världen är såå liten. Hur som helst.
Vi hade ett mycket bra och inspirerande möte med Liza Lyberg som tjejen heter. Hon har tillfälligt tagit över efter förre hotelldirektören Maria Jansson som nu har lämnat Oskarshamn och flyttat hem till Göteborg för nya äventyr och nya hotellutmaningar! På mötet hann vi prata Oskarsgala, hotellkunskap och generellt spåna lite utveckling av Oskarshamn.
Det var den trevlig delen av frukosten,,,sedan när vi ska gå så möter jag ett gäng som är misstänkt lika ett gäng hockeyspelare. De såg lite sletna ut, de traditionella mysbyxorna var på, badtofflorna likaså. Och så en och annan på kryckor (tyvärr Eetu Qvist i det här fallet). Jodå det var Björklövens team.Tänkte tillbaka på gårdagens match. Jag har stora problem att smälta resultatet från gårdagen och gick och muttrade lite till min kollega att det var väl skit att IK inte kunde få vinna,,,
Liza kommer då med lite intressant information - tydligen har samtliga lag vunnit som har bott på Hotell Post. Hrm,,,något för koordintorn att fundera över. Ny strategi kanske? Eller ska IK ta in på Hotell på hemmaplan?
MEN, det är då som jag stöter ihop med en av grabbarna (som är betydligt äldre än resten,,,) jag kopplar lite långsamt, får någon slags ingivelse att jag måste säga något till honom om min bitterhet över att de snodde våra poäng.
"Onödigt att ni vann igår" säger jag lite trumpet.
"Tycker du" säger han och skrattar, "vi har ju gråtit av glädje"!
"Ja, men när det var 19:20 så kunde ni väl kopplat av och slutat spela" menade jag. - "19.17", rättar han mig, och babblar vidare om hur lyckliga de är över vinsten.
Det är då jag helt plötsligt blir Wikegård och ska komma med någon slags briljant analys av IKs lagsammansättning. Jag stannar inte där utan vill gärna gå in på detaljer om hur det har påverkat resultaten att man har haft så många olika spelare i truppen. Sedan går jag på om att spelarna är så unga, och vad det kan ha för betydelse när det inte finns så många "pappor i laget" (vad vet jag om det?),,,ja, de har verkligen haft det tufft i år,,,bla,,,bla,,,bla (håll tyst skriker en röst inom mig innan du gör bort dig mer) och jag vet egentligen inte vad jag säger, får inte själv ihop mitt resonemang och märker att jag är ute och cyklar. Någonstans där, känner jag att jag måste presentera mig. Sagt och gjort: "Sofie - jobbar med varumärket Oskarshamn. Pratade med IK-grabbarna innan säsongen, springer på några av dem ibland. "IK är ju viktigt för staden". "Och de är så goa boys!" "Känner faktiskt lite extra för dem i år"
Och då presenterar han sig med "Jocke".
Jocke säger jag och ser lite frågande ut,,,,FAGERVALL,,,säger han och ler.
Tjohej! - tycke han var lite bekant!
Pinsamt!
- Men han får ju ta och kamma till sig och se ut som han gör på bild!
Nu stod jag där och bad om ursäkt för att jag inte kände igen honom. (varför då?)
Alltså - jag gick från att leka proffsig Wikegård, till att inte känna igen Björklövens tränare, Jocke Fagervall. Som dessutom varit i IK för inte så hemskt länge sedan, 2001-2004. Det jag möjligen kan skylla på är att jag inte bodde i Oskarshamn då,,,men ändå, det är ju inte många matcher jag missar när IK spelar, jag borde ha bättre koll!
Det är så sällan jag klantar till det, jag skäms inte så ofta. Så jag måste erkänna att det var en liten befrielse när väl rodnaden på kinderna lagt sig! Ska nog göra en blunder lite oftare - kändes skönt.
Från och med nu ska jag plugga tränare som inkluderar profilbilder om jag har tänkt att närma mig någon hockeydelegation i framtiden.
Träffade på Rautio, JP och Oscar Andersson på lunchen - kände igen allihop (tur) och fick till och med positivt besked på en kalaskul grej som kommer att presenteras om ett par veckor. Oscar är en klippa - hoppas han inte bangar ur och ångrar sig!
Som avslutning kan jag ju tillägga att jag under en halvtimme suttit tillsammans med Kronprins Carl-Philip (den alldeles äkta varianten alltså) och diskuterat Racing, livet i största allmänhet och gott kaffe i synnerhet för något år sedan uppe i Stockholm. Kände inte ens igen the prince himself! Så Fagervall - det är inte bara dig jag inte känner igen!
Nu - Vila!
Over and out!
