Tipsen är många när man har börjat blogga. Det är så go känsla att veta att man alltid har ett gäng som i vått och torrt som står mig bi. Hejar på, skickar hälsningar, klappar i händerna och tröstar. För i det här jobbet slänger man ut hela hjärtat och sen får man se vad som händer.
Första sparken på smalbenet (hjärtat) fick jag när jag tog det här uppdraget – ”ja du Sofie,,, du har ju inte direkt någon marknadsföringskompetens att skryta med” (AJ! Men det var sant!) ”Men du sitter inne med ett fantastiskt nätverk och har ett stort hjärta för Oskarshamn – och det tror vi är en förutsättning för att klara det här uppdraget”
Så mer om det där hjärtat då,,,
Har ni sett det där klippet när en tjej bär omkring på ett gigantiskt hjärta i Roger Sanchez musikvideo? Preciis så är det!
Jag springer liksom omkring med mitt gigantiska hjärta och gör allt för att Oskarshamn ska bli ett riktigt gött ställe att bo och leva på. Och oftast gör jag det med ett stort leende på läpparna och med ryggdunkningar på löpande band. Men ibland så krymper både jag och hjärtat – någon slänger skit på vår plats.
Och ja! Det kan till exempel innebära att man förstör Källströms vackra, lite konstiga och härliga konstverk eller någon säger att det här är en riktigt sur plats att bo på och att man inte kan förstå varför det är så trist här. Då är det lite tungt när man själv tror på sin produkt (Oskarshamn) och tror att den mycket väl går att sälja.
Men sekunden senare träffar man Amanda - Tjejen som är från Kanada, har landat i Oskarshamn tack vare IK Oskarshamn och som har mer energi och utstrålning än 5 stycken energizing Bunnie (tillsammans) och hon bara strålar när hon säger att hon trivs riktigt bra i Oskarshamn och att de minsann vill stanna här. Svenska språket är ju dessutom jättekul att lära sig.
Att ha en Amanda eller andra sköna människor runt omkring sig är en överlevnadsstrategi. Annars kommer jag inte kunna ta med mig mitt jättehjärta på attraktionsresan i Oskarshamns skogar eller på gator och torg. Då krymper det ihop och försvinner. Och det är det som är kruxet – om vi inte har stolta Oskarshamnare så kommer vi aldrig att bli speciellt attraktiva.
Förresten – jag tror att jag har hört kommentarer om häxskyltar ungefär 1 689 gånger sedan jag började jobba i Oskarshamn – snart, mycket snart kommer förändring. För den som är lite uppmärksam så har förändringen redan smugits igång vid till exempel tennishallen,,,bort med häxorna! Jag gillar dem inte!
(däremot förstår jag att man måste vara lite häxa i vissa sammanhang - en heeelt annan grej!)
Over and out!
På spotify idag; Owl City
Vid sängkanten; Montecore en svensk tiger av Jonas Hassen Khemiri
Hej!
SvaraRaderaär jag först att komentera? :-D
ska bli lite spännande att följa din blogg,så man kanske får lite insikt i erat arbete för ett atraktivare oskarshamn.för det finns så många som i mina ögon som motverkar ett atraktivt oskarshamn..
Lycka till
Ibland kan det kännas så. Och ofta ser man inte allt arbete som görs ute på fältet. Varumärkesarbete är en grymt långsiktig process. Vi har precis börjat! Just nu har jag mest öron och ögon för de som vill och är villiga att satsa. Och då behöver vi även fotografer - som bidrar till ett attraktivare O-Town ;-) Gemensamt ansvar kanske är lite utslitet - men hjälps vi inte åt,,,då kan jag springa här i evigheter utan att det händer något.
SvaraRaderaS
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej Sofie!
SvaraRaderaVad duktig du är på att skriva. Jag har dragit igång ett litet miniprojekt om mobbingen i bloggvärlden. Läs gärna mer på min blogg: http://alexandraringbom.blogspot